Längd fungerar också
För er som undrar så överlevde jag skidresan! Jag bröt inga ben och flög inte ut för något stup. Även om resan var lång så var det roligt när man var på plats. Jag blev tvungen att hyra längdskidor, men det hade vi ju räknat med också. Jag hade säkert kunnat staka mig fram på guldskidorna, men Emil ville verkligen att jag skulle få en så bra första upplevelse som möjligt och därför hyrda jag nybörjar-skidor.
Det blev nog totalt 1,5 mil i spåren, och jag hade 4 "lärare" som körde teknikträning med mig och fångade mig när det var brant och jävligt :P Stort tack till dem! Jag känner att jag kan vara ganska nöjd med mig själv. Jag vågade ge mig ut och testa något jag i princip aldrig har gjort förrut, med människor som har egnat hela året till att träna på det. Jag gjorde bättre ifrån mig än vad jag eller någon annan trodde att jag skulle göra. Och under de två dagar jag var ute och åkte skidor blev jag märkbart bättre.
Träningsvärken har äntligen börjat ge med sig och jag kan nästan resa mig upp från en stol utan att göra grimaser nu. Träningsvärken jag haft i armar och mage är nästan helt borta dock. Men träningsvärk betyder ju bara att man har kört hårt och att man har gjort rätt. ;)
Jag föredrar fortfarande slalom! Det lär jag alltid göra, för det är jag van med och känner att jag har koll på. Dessutom är det mer fart och roligt på ett... hur ska jag förklara det... "mer uppenbart" sätt. Men nästa gång är jag nog inte lika svårövertalad till att följa med på en sån här resa.
Hej så länge!
Kommentarer
Trackback
