Idag var jag för första gången och provade brudklänningar. Helt otroligt! Och alla klänningar! Man blev så överväldigad när man klev in i rummet där alla hängde, riktig wow-känsla <3 Det var en hel trupp med; mamma, Emils mamma, moster, tärna och mormor. Kändes väldigt bra att ha några att visa upp för och hör kommentarerna. Hittade två jag tyckte riktigt bra om, och nu ska jag kolla runt på lite andra med.

Men vilken känsla! Fjärilar i magen hela tiden! <3 Det är något helt annorlunda att stå och prova dessa klänningar. För det första tar de upp hela provhytten och för det andra går det inte att helt ta på sig en klänning själv utan man behöver någon som knäpper, spänner åt och drar av. Men framför allt är det känslan, den där känslan av att de är något extra med dem; det vita vackra tyget som man behöver vara så försiktig med och man vet att man ska ha den på sig på sin bröllopsdag.

Ett oerhört flickigt inlägg, men detta var ett så stort steg och nu är det så verkligt. Jag kan ta på det, på nånting, och jag älskar det!

Hej så länge!