Det brukar min uppsatskompis säga när vi ska börja skriva igen efter att vi tagit en paus... "ett... två... tre". Det har blivit några sådana nu, och för min del inte bara under tiden vi pluggar, utan inför nästan allt. Jag behöver de där tre sekunderna för att förbereda mig känns det som. Att samla tankarna och fokusera på vad som faktiskt händer här och nu. För annars känns det som att jag missar det! Poff... så var Emils födelsedag här... Poff så var MIN det... igår firade vi en kompis till Emil och imorgon fyller min mamma år. Ett, två, tre! Ett, två, tre! Ett, två, tre!

Mitt huvud är smockat med tankar, och det blir inte bättre av att jag fyller den med röster (vi transkriberar våra intervjuer, och då hamnar man verkligen i en annan värld, play... paus... skriva... backa... play... paus) ett två tre...

Igår såg vi i alla fall filmen Oblivion på bio. Killarna gav den högsta betyg, och jag tyckte väl den var helt okej. Det hände inte så mycket egentligen, men jag somnade inte. Låten till eftertexterna dock måste jag dela med mig av!

 

 

Okej! ett-två-tre... nu blir det popcorn och "Friends"!
Hej så länge!