Det är när sånt här händer som jag vet att jag gjort rätt val.

Jag blir livrädd! Jag har aldrig trivts med att bara stå vid sidan och se på när någon av mina far illa! Jag vill hjälpa, inte vara hjälplös. Jag vill få styrkan, makten, möjligheten att rädda, kanske rädda liv, och ta hand om dem som inte vågar ropa på hjälp. Nu behöver jag bara vänta i någon månad och önska att jag får beskedet jag hoppas på. Det blir i så fall startskottet och jag kan börja kämpa för det jag brinner för. Äntligen få redskapen och kunskapen jag söker för att börja hjälpa.

Hej så länge!