Aldrig läkta sår

Jag kan inte fatta att jag är här igen? Vad håller jag på med?!

Det kändes som att jag tog tag i det och efter en halvtimme... det känns inte bra! Inte alls! Och det värsta är att jag ser till att hamna här, gång på gång! Och något som är ännu värre är att jag vet att jag är den enda som kan ta mig härifrån! Så varför är jag så upprörd över att ingen förstår? Jag kan inte kräva att någon ska förstå! Jag ÄR helt ensam med det här och det ÄR bara jag som kan känna det här och jag ÄR den enda som kan göra något åt det...

Allt jag gör känns fel! Jävla halvtimme bortkastad... det jag fick var ångest, magknip och gråtfyllda ögon. Jag går och lägger mig. Jag får göra ett nytt försök imorgon. Hur svårt ska det vara att säga "Jag skulle vilja att allt var annorlunda"?

Hej så länge!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Caspita

Av och för mig, igår idag och imorgon

RSS 2.0