Jag tror att jag är den enda som fortfarande tycker om högtider! Alla hjärtans myspysiga dag väntar runt hörnet och överallt hör jag om hur dålig alla hjärtans dag är och hur överskattad den är. Det är synd om dem som inte har någon och det är "bögigt" att man gör en sådan stor grej av dagen. Sitter man med de tankarna har man nog gjort det till en stor sak själv, det är vad jag tror. Jag har alltid tyckt om alla hjärtans dag, både tiden innan och när jag har pojkvän. Jag minns när jag gick på lågstadiet; på alla hjärtans dag hade vi en mysig dag med klassen. Vi hade ställt en stor fåtölj på ett bord och en efter en fick sätta sig i den, få ett geléhjärta och en vikt lap, i formen av ett hjärta, där det stod en massa gulliga saker om en som klasskompisarna hade skrivit. Jag tycker att det är en fin sak! Det finns ingenting som säger att man inte ska bry sig om varandra på några andra dagar, att man inte ska älska och kunna säga det till sina nära och kära på någon annan dag än alla hjärtans dag. Vart har alla fått det ifrån? Varför ska plötsligt jul, nyår och midsommar få en dålig stämpel bara för att visa inte har lika bra kontakt med sin familj, eller har en familj? Jag tycker att vi vänder på det! Vi försöker tänka på dem som inte har det lätt varje dag, göra en god gärning varje dag och se våra högtider som extra mysiga! Det är vad jag tycker! Jag har en känsla av att jag kommer få den "fruktade svensk-stämpeln" bara för att jag skrev detta idag... men jag säger som Dorsin: "HEEEEEEJA SVERIGE, DU KÄRA FOSTERLAND! DU KAN KANSKE VARA BÄST NÅGON GÅNG IBLAND!"

Heeeeeej så länge!