Jag har tråkigt! Och jag är trött... borde klart gå och lägga mig. Men jag sitter och tror att gossen ska slå på datorn och prata med mig på msn. Vi var tillsammans imorse och jag saknar redan att få prata med honom. Jag måste vara riktigt jobbig! Han får aldrig vara ifred. Eller, jo, det får han men jag är så konstig. När jag inte har något att göra tror jag att han bara ska känna det och snabbt skicka ett kort, gulligt sms så är allt bra sen. Det funkar ju inte riktigt så, därför sitter jag här och hoppas att han ska dyka upp. Lika bra att jag går och nannar. Men jag VILL! Nä, nu får jag fan ge mig. Det är bra nu. Jag ska gå och sova. Vi kommer ju höras imorgon. Varför ska jag vara så totalt galen i grabben?! Underbart, men man blir ju galen. Kärleken är starkare än vad man kan tro.
NU, nu ska jag sova! Jag ska ^^

Hej så länge

Jag är inte mig själv just nu! Allt är så fel och jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag känner att jag bara klagar, gnäller och tycker synd om mig själv. Jag sa att jag skulle försöka vara stark, men jag vet inte om jag ärligt försöker. Jag gömmer mig hemma och gråter och sover. Jag har "ont" i hela kroppen, och mår illa och psyket är totalt rubbat. Jag vet att jag har många som stöttar och hjälper mig, men varför känner jag mig bara som en börda? Jag vill bara att det ska försvinna, ALLTIHOP! Hoppa fram i tiden då allt är som vanligt igen. Jag har så mycket att gå igenom nu och jag vill inte vara med. Jag vill bara lämna över till någon annan, och sen komma tillbaka när det är över.
Det är såhär det blir när jag är ensam med mina tankar... gnäll och gnäll och evigt gnäll. Jag vill inte vara ensam, och jag vill inte må såhär. Nå, ska begrava mig i historia boken nu och bara tänka på Gustav Vasa och alla hans jävla söner. Var bra att få skriva av sig, då kanske jag kan hålla minen hela morgondagen. Ska tillslut tillbaka till skolan. Det är på tiden, men fan vad rädd jag är. Hoppas jag får fly till Emil sen...

Hej så länge ♥

Har väl glömt bort bloggen lite då.. sorry. Och jag har ingening att skylla på heller. Har inget att göra när jag kommer hem längre. Jag ligger en vecka före alla andra känns det som. Och jag är trött... måste gå och köpa vitaminer eller någontig. Jag kan inte äta frukost. Jag panikar! Tar en tugga och så mår jag illa. Har aldrig varit så tidigare. Läskigt. Det är lätt något fel på mig.
Och jag saknar Emil! Mycket <3 Vill träffa honom nu! Behöver honom... min vardag är så trist just för tillfället.
Vill ha min älskling hos mig. Får vänta en vecka... usch. Får försöka överleva. Trasig som jag är.

Hej så länge