Staden
På gatorna syns inte en människa, inte ett djur, inte en enda liten varelse. Alla har gömt sig inne i sina hus, där de varit trygga. Trotts att stormen dragit förbi vågar ingen gå ut. Ingen vågar öppna dörrarna eller titta ut genom sina fönster för att se hur det ser ut. Men alla undrar förstås om något fortfarande ser ut som de kom ihåg det, eller om allt har förstörts. De undrar om alla butikerna har klarat sig, utan att glas gått i kras eller att blomkrukor har rasat. Fungerar elen? Vattnet? I husen vågar man inget testa, man vågar inte ens röra sig. Ovädret hade skrämt upp dem allihop... man vågar inte tro att det verkligen är över.
Staden är inte helt olycksdrabbad, oväder och olyckor har inträffat förr. Befolkningen vet att det kommer att ske igen. Men utifrån skulle ingen ana att staden låg i en riskzoon. Orkaner, översvämningar och jordbävningar inträffade, men det var inte precis något som stod med i turistguiden. Nej, staden utstrålade ett lugn och en trygghet som ingen kunde ifrågasätta. Fasaden... var fläckfri. Men i sina hus tänkte just då, efter stormen, varje medborgare att det kanske snart var dags att flytta.
Tack för idén Lasse!
Hej så länge!
Staden är inte helt olycksdrabbad, oväder och olyckor har inträffat förr. Befolkningen vet att det kommer att ske igen. Men utifrån skulle ingen ana att staden låg i en riskzoon. Orkaner, översvämningar och jordbävningar inträffade, men det var inte precis något som stod med i turistguiden. Nej, staden utstrålade ett lugn och en trygghet som ingen kunde ifrågasätta. Fasaden... var fläckfri. Men i sina hus tänkte just då, efter stormen, varje medborgare att det kanske snart var dags att flytta.
Tack för idén Lasse!
Hej så länge!
Kommentarer
Trackback
