Minnen

Promenad med hundarna klockan 8.00 - 9.00 idag. Då kan man verkligen fundera över saker och ting...

Jag saknar det som var
Jag saknar din familj
Jag saknar ditt hus
Jag saknar det vi gjorde
Jag saknar att skratta med dig och vara vi

Hur kommer det sig att man saknar den lilla delen i det förflutna, när det var för så många år sedan?
För att jag har 100000 minnen som hemsöker mig ibland
Glada minnen som finns sedan tiden innan allt annat

och så vet man att det aldrig kommer bli så igen, minnen förblir minnen

Men jag skulle vilja dela det nya med dig
Jag vill dela med mig av allt som gjort mig så lycklig
Jag vill berätta för dig vad jag har gjort och känna att du bryr dig

Det blir inte alltid som man vill helt enkelt
Jag är glad över ditt förlåt, vi är inte längre ovänner och fiender
Men inte heller vänner, bara minnen


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Caspita

Av och för mig, igår idag och imorgon

RSS 2.0