Minnen från barndomen

Har precis läst ett av Lady Dahmers inlägg om genus. Hon tvingas åter igen lyfta debatten om "tjejigt" och "killigt" och totalt krossa denna lätt trångsynta man. Under tiden jag läser börjar jag plötsligt minnas hur jag och min storebror lekte ihop när vi var små. När vi lekte var för sig så var det väl egentligen ganska "steriotypt". Jag hade hur många Barbie-dockor som helst och hela sängen full med gosedjur, och han hade tåg och bilar och Star Wars och lego.
 
MEN när vi lekte ihop var vi ju tvugna att "kompromissa", alltså omedvetet, och hitta på nåt som båda tyckte var roligt. Då var det ben-brottning i soffan, det var tjuv och polis i trädgården på landet och, den bästa leken av dem alla: ett eget-påhittat spel med gubbarna som man fick i Tom-och-Jerry-kakpaketen. Jag fick alla Jerry-gubbar och min storebror fick alla Tom-gubbar och beroende på färg var de mer eller mindre bra och sedan "krigade" gubbarna mot varandra. (Jag undrar om de fortfarande gör sådana...) Tillsut hade vi båda ganska stora arméer. Det var väldigt roligt på flera sätt; det var vårt eget påhitt, det var spännande att se vem som fick en gubbe ur paketet och vilken färg det var, och vem som helst kunde vinna i spelet. Detta hade vi inte kunnat göra med bilar eller dockor. Leken krävde att det var neutralt på något sätt.
 
Vi fick ofta höra att vi var ganska ovanliga syskon, som kom så bra övereens och aldrig bråkade. Vi var snäll och väluppfostrade och allt det där. Jag vet inte om vi själva höll med om det, även om vi kanske höll med om att vi var snällare mot varandra än våra kompisar som hade syskon var. Och jag tror att de lekarna hade stor del i att vi kom överens, när vi hittade de där som gjorde att vi inte var så olika, tjejiga och killiga.
 
Jaja, läs inlägget själva! Kanske börjar ni också reflektera över hur ni lekte som små och vad som faktiskt var roligast. När man blev äldre var det ju tv- och datorspel för hela slanten iofs, men det tycker jag hör till :P
 
Hej så länge!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Caspita

Av och för mig, igår idag och imorgon

RSS 2.0