Det känns som det iaf! Kan vara så att det är en hel del slarvfel, men det skiter jag i. Jag känner att jag börjar bli klar vilket är en stor lättnad. Jag måste först tacka min älskling för all hjälp och sen mina kära klasskamrater som delar med sig av sin visdom, men jag tror också att lättnaden kan bero på en viss liten hårig kamrat som suttit vid min sida hela dagen och stöttat mig och tvingat mig ut på luftiga prommenader när jag behövt en paus. ^^

Jag och Emil var inte hundvakter i helgen, utan mellan igår och imorgon :)


Bus med Emil precis efter ankomst!


Chill med matte igår kväll!


Superstöttaren mitt under mattes hemtenta!

Nu gör vi en sista insats!
Hej så länge! :)