Fast

Åter igen är jag hundvakt och jag sitter och tänker när jag ska få leva mitt liv... jag kan inte planera någonting utan att någon kommer och sätter stopp för de planerna. Jag känner att jag är fast!

-"När kommer du hem så att jag kan åka?"
-"Om några timmar"
-"Men jag vill veta när jag kan åka!"
-"Vart ska du då?"
-"Jag ska vara hos Emil i helgen ju, som jag sagt!"
-"Men det är ju bara fredag idag..."

Självklart förstår jag att hundarna inte kan vara ensamma hemma hela dagen och jag tar gärna hand om dem! Men kan jag inte bli mött på halva vägen? Kan inte någon ringa (som de lovade igår) och berätta när de kommer hem? Nu har jag iofs nyss fått veta att jag kan bli hämtad kvart i 4 av Emils far så då får vi hoppas att någon behagat komma hem, eller iaf nån timme efter, men jag hade verkligen hoppats på att få åka ganska mycket tidigare. Speciellt när alla andra är och badar och har det trelvigt...

 

Blir spännande att se hur resten av planerna inför sommarn blir... Verkligen nyfiken!

Jag vill komma bort!

Hej så länge!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Caspita

Av och för mig, igår idag och imorgon

RSS 2.0