Gräl och skrik... känslorna tar över och man säger saker som man tänkt förut men aldrig vågat säga. Saker som egentligen inte är helt sanna men som känns som det just i stundens hetta. Skrik, ilska... tillslut tårar. Man orkar inte vara stark eller farbannad, man bryter ihop... allt avslutas med tystnad.

Och här sitter jag i mitt rum och väntar på att just det ska hända, man väntar på tystnaden. Väntar på att striden ska vara över så att man inom några timmar kan titta ut genom dörren från ens rum. Sitt fängelse...

Sedan spelar man som att ingenting har hänt. Man har inte hört något och man vet inget.

Gräl inom familjen är tabu.

Hej så länge!