Ska börja med att skriva några få ord om min Emil som sprang Victorialoppet igår! :) Det var sjukt mycket folk vid starten. Det var ganska roligt att se alla överseriösa ölandsbor som värmde upp och böjde sig åt alla möjliga håll. Många av killarna hade mindra på kroppen än Stefan Holm och det säger väl en del. Att se allt detta bredvid Emil gjorde det mer skrattretande. Emil, som skulle springa de 9 kilometerna på ren impuls, stod helt lugn i en vanlig t-shirt och sina vanliga gymnastikskor. Jag och föräldrarna tog kort och gick till olika ställen längs spåret för att heja på. Han sprang riktigt bra! :D Loppet var klart på dryga 42 min.

Idag blev det sen uppstigning och sedan ut på gräsmattan ganska direkt för att sola. Det är på tiden att jag försöker jämna ut bondbrännan som blev efter den korta vandringen. Efter att ha legat en kort stund utbrast Gunilla att hon ville göra denna dagen till en städdag, så jag drog mitt strå till stacken genom att stå ute och ta hand om de senaste dagarnas disk. Då fick man lite färg med!

Efter att ha tittat på reprisen av Victorias födelsedagsjippo på tv:n, typiskt landet, bar det av till Köpingsvik för att bada. Var helt klart alldeles för länge sedan som jag badade. Vi solade en liten stund innan vi gick ner till vattnet, precis då gick solen i moln och gjorde det ännu jobbigare att doppa sig. Det var ju kallt! Lång-grunt är det ju med så man får pinas länge! Vi stannade när vattenyten var precis under midjan (på mig) och myste. Inte långt från oss simmade några feta, bleka och fula gossar på kanske 10 år. De tyckte att de var hysteriskt roliga och busiga när de skrek åt oss, sådant som "Finns det plats för en till?" och dök sedan under vattnet i någon sekund. Om de ville ha en reaktion eller inte vet jag inte säkert, de var helt klart inte nöjda med min iaf. Jag nöjde mig med att stirra på dem, länge, och sedan flina elakt. Var inte mer med det sen... på en stund...
Jag och Emil simmade lite och svalkade oss och gick sedan tillbaka till våra handdukar för att soltorka. Bara några minuter senare märker vi att de sviniga ungarna hade sitt tillhåll bara några meter ifrån oss. Deras föräldrar var ju där, så inget mer skrik från dem, men många blickar. Emil var lättade över att han inte hade sänkt dem i blåleran.

Nu har jag duschat, dragit på mig rikligt med after sun och hållit mig inne. Onödigt att utmana ödet. Blir väl ingen sen kväll här direkt. Gunilla har redan dragit sig tillbaka och jag är själv trött. Sjukt! :P

Hoppas någon njuter av det jag skrivit... :)
Hej så länge!