Sådär! Nu var det gjort! Jag har varit och mönstrat och det gick ju bra :D Vet inte hur många det är som har koll på hur antagningsprövningen går till... jag kan dra min dag iaf ;)

Fick skjuts av pappa faktiskt, det gillar vi, så att jag var där ungefär 10 i 8. Jag fick ett skåp där jag kunde slänga in mina saker och sedan fick jag direkt gå till en datorsal för att göra inskrivningsprovet. Först fick man en liten introduktion med film som gjorde att jag blev ännu mer taggad! Allt verkade så häftigt och att det kunde vara något för mig (deras avsikt såklart :P) Sedan fick man fylla i lite personliga saker, hur man trivs hemma, hur man trivs i skolan och med sig själv. Sedan började det riktiga testet som var uppdelat i 10 olika tester. Det var lite ordförståelse, sifferkombinationer, logik och sånt. Var inte allt för svårt. Det mesta man gör där får man ett resultat på genom att få en "siffra" från en skala mellan 1-9. Medel ligger på 5 och jag lyckades kirra en 7a där ;) Tyckte jag var bra. Och när man senare lyssnade på de andra som satt i väntrummet blev man ännu mer nöjd. :P Jag är ond!
Sedan fick man träffa en sjuksköterska som kollade syn, färgskeende, hörsel, längd, vikt, rygg och sånt. Jag har både perfekt syn och hörsel (detta är ett inlägg som bara handlar om egoboost, ja!) Sedan var det dags för det fruktade muskeltestet... borde ha övat mer. Men jag fick godkänt med en... hahaha! Trodde du va? :P Men jag hade lite flyt med, sjuksyrran var en dagy-mamma och hennes son går första året natur-musik :D WOHOO! Pluspoäng till mig ;) Mycket av dagen gick ut på att sitta i väntrummet och vänta, men var helt okej. Oftast fanns det folk att prata med, bl.a. en bekant tjej från Dagy. Kanon kul! :P Annars kunde man öva tummarna med lite QuadraPop. Slog mitt rekord 2 gånger!
Tillslut kom psykologen, en fet tant som var 50+ eller nåt och var klart den tråkigaste av alla idag. Man måste träffa psykologen så att de ser att man faktiskt vill vara där, är lämplig att göra lumpen och inte är helt mentalt instabil. Kändes som att hon var ganska ointresserad ibland men jag pratade på och höll god min. Det var tydligen bra för jag fick fina värden på både befälslämplighet och plikttjänstförmåga. ;) Jag är en ledartyp!
Doktorn var snabb med att dyka upp sedan och ja, jag har ett fungerande hjärta. :P Tycker jag inte att man ska glömma!
Då fick jag springa ner en trappa, var dags att byta om inför konditionstestet. Självklart var jag på väg att gå in i killarnas omklädningsrum, men jag tror inte att de hade blivit ledsna för det :P Haha! Men jag hittade rätt iaf. Innan jag fick göra konditionstestet var jag tvungen, som alla andra, att kolla EKG (va e de? E som i ensamhet... näe!). Jag har fortfarande kvar märkena efter elektroderna. Ser lite roligt ut...
Cykeltestet gick bra. Började samtidigt som en annan kille som verkade tycka att det var ganska pinsamt, han behandlade mig lite som luft. "En tjej som mönstrar, det kan ju inte vara rätt". Lite sån inställning var det... trist! Vi började cykla och det var tydligt att jag hade gjort det mer än vad han hade. Han började flåsa långt innan jag gjorde och han blev lite irriterad över att jag höll minen så bra. Jag åkte det på att det blev för hårt motstånd :/ Det var mer benstyrka än kondition skulle jag säga. En bit in på steg 5 kunde jag inte trampa runt längre och så var det klart. Men en 5a iaf. En kort stund efter att jag slutat la den andra killen av med. Han kunde ju inte vara sämre än tjejen :P
Det sista som var kvar var att prata med mönstringsförrättaren. Jag fick prata med en riktigt schysst kille som hette Richard. Han hade stenkoll och jag kunde fråga honom om allt. Han var dessutom väldigt tydlig och det var inget som han försökte dölja eller släta över, det kändes uppriktigt. Han hjälpte mig att titta lite på de utbildningar som kunde vara aktuella för mig efter de värden som jag fått under de tidigare testerna. Vi kom fram till att Insatsgruppbefäl i Enköping inte skulle vara alls dumt för mig. Nu har jag två veckor på mig att bestämma mig om jag vill ta erbjudandet (Platsen är min om jag vill ha den även fast andra killar står på kö, tjejer har förtur!) eller be att få göra om testerna och söka en annan bättre utbildning som kräver bättre "betyg" eller om jag vill hoppa av helt. När jag har skrivit på så är det klart. Då kan jag inte ångra mig längre utan är skyldig att dyka upp vid inryckningsdagen. Jag känner mig ganska säker redan nu, men jag är tacksam över betänketiden. Det är mycket som jag vill kolla upp och jag vill fråga alla som kan ha något vettigt att säga.

Så, det var min dag! Låter bra, ja?! Jag är väldigt glad, men faktiskt helt slut av någon anledning. Blir kanske så när nervositeten släpper eller nåt :) Tänk, om jag vill så kan jag börja göra lumpen i juli år 2010! :D Helt sjukt!! <3

P.S. Vissa tjejer blir som galna när de nästan bara är bland en massa killar xD Suck! D.S

Fan vad långt det blev då :P Hej så länge!