Det går fort ibland!

Nyss var jag ganska glad ju... efter ett sms från Emil blir man arg, ledsen och besviken.

Emil har åkt för att extramönstra för fallskärmsjägare. Ska vara borta i 3 dagar. Väntar mig att få prata med honom bara en stund och höra hur det är. Så får jag ett sms där det står att han inte kan prata nu och att vi får höras imorgon... va fan?! Okej, klart jag fattar. Men jag vill inte fatta! Jag har faktiskt redan väldigt svårt att ta att han ev. (antagligen!) ska åka iväg i början av augusti och göra lumpen i 11 månader. ALLT kommer att förändras. Vi kommer kanske bara kunna höras av var tredje dag och ses varannan vecka. Och tänk om jag med ska göra lumpen efter gymnasiet... då snackar vi 22 månader! FAN! Vi vill båda göra lumpen och så... vi vet att vi får offra lite, men det suger iaf!!! Jag är inte redo... Idag var jag inte redo...

Hej så länge!


Kommentarer
Maaalin

Sara! Tänk på att du levde ett liv innan Emil också, du får inte glömma det! Ni kommer båda överleva, det vet jag, det borde du också vet, okej? Allt löser sig alltid till det bästa :)

2009-04-02 @ 00:11:19
Sara

Hm... jo... överleva skulle jag göra. Men det måste få ta lite tid. Det är inte så enkelt. Men, nu behöver jag inte tänka på det mer på ett tag. :) Tack iaf vännen!

2009-04-02 @ 16:03:15
URL: http://caspita.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Caspita

Av och för mig, igår idag och imorgon

RSS 2.0